Våga ifrågasätta vetenskapliga rapporter

Tre exempel på arbeten som – trots att de är utförda enligt vedertagen vetenskaplig metodik – har kommit att användas i debatten på ett sätt som kan beskrivas som ”fake news”:

* För några år sedan var det ett vedertaget faktum att det gick åt 16 000 liter vatten för att producera ett kilo nötkött. Siffran var resultatet av en vetenskaplig metod för att bestämma olika livsmedels ”water footprint”.
* 2015 presenterades den senaste ”rödlistan”, som artdatabanken på Sveriges lantbruksuniversitet tar fram. Bland annat konstaterade man att antalet rödlistade arter hade ökat sedan förra listan.
* I en rapport för några år sedan rapport från Chalmers tekniska högskola konstaterades det att – om inget gjordes – så skulle köttkonsumtionen öka till helt orimliga nivåer i framtiden.

I en tid då fler och fler röster, där Greta Thunberg har en av de starkaste, höjs för att vi måste ha vetenskapliga belägg för våra beslut och att vi ska ”lyssna på forskarna”, kommer det att bli viktigare och viktigare att kunna se igenom sådant som presenteras som vetenskaplig forskning.

De tre exemplen ovan har givetvis använts i politiska syften.

Nötköttsproduktionen ansågs ohållbar därför att den leder till vattenbrist.

Det svenska skogsbruket ansågs hota den biologiska mångfalden, eftersom fler och fler arter hamnade på rödlistan. Det kom förslag på att införa köttskatt, för att bryta trenden som skulle leda till en ohälsosam och ohållbar köttkonsumtion.

Men, om man kikar ”under huven” på rapporterna, så framträder en annan bild.
De 16 000 literna vatten, var i själva verket nästan uteslutande regnvatten som föll över åkrarna. Anledningen till att alltfler arter rödlistades, var – som artdatabanken själva skriver – att fler arter än tidigare hade bedömts. Man hade alltså hittat arter som man tidigare inte visste fanns.
Chalmersforskarna hade förlängt en linjär trendlinje som byggde på antagandet att ökningen av köttkonsumtionen som främst berodde på högre utbud och lägre priser efter EU-inträdet, skulle fortsätta. Hade de valt en annan tidsserie som grund för sin trendlinje, så hade de fått ett helt annat resultat.

Viktiga frågor

För att kunna bedöma ett vetenskapligt arbete, måste man ställa sig en rad frågor: Vilka antaganden ligger till grund för forskningen?

Hur har forskarna avgränsat forskningsområdet?

Hur har datainsamlingen och dataurvalet skett?

Är resultaten statistiskt säkerställda och i så fall, på vilken konfidensnivå?

Vilka slutsatser kan man dra utifrån forskningsresultaten och vilka slutsatser kan man inte dra?

Det här är svåra och tidsödande frågor att själv söka svaren på. Kunniga vetenskapsjournalister växer inte på träd, och dagens medialandskap premierar braskande rubriker framför djupare granskningar. Men behovet har nog aldrig varit större.
Särskilt viktigt är det, för att fler och fler beslut som rör till exempel jord- och skogsbruket i Dalarna fattas inom EU-samarbetet, av människor som rimligtvis har väldigt liten egen kunskap. Beslutsunderlagen från sakkunniga och forskare kommer då att vara helt avgörande för hur besluten blir.
Det är en nåd att stilla bedja om, att det förhoppningsvis finns någon i beslutsprocesserna som har förmåga att kritiskt granska och ifrågasätta underlagen.

Så, visst ska vi lyssna på forskarna, men först efter att ha ställt en rad kritiska frågor.

Martin Moraeus, lantbrukare, Orsa