Står Dalarna kvar på perrongen?

I våras kom det ett glädjande besked. Äntligen skulle det bli entimmes trafik på Dalabanan delen Mora – Borlänge. Ett efterlängtat besked.
Entimmes trafik har länge varit inskriven i Tåg i Bergslagens målsättning och i augusti 2020 skulle det äntligen bli av.  Men för en tid sedan meddelade Region Dalarna att man skjuter upp utökningen och motiven till beslutet verkar vara oklara. 

Beslutet kommer med kort varsel och inblandade aktörer är upprörda då stort arbete lagts ner på att anpassa sin trafik efter de nya förutsättningarna.
Dalarna har egentligen utmärkta förutsättningar för en bra kollektivtrafik i länet med ett järnvägsnät som går genom de flesta kommuner. Med järnvägen som bas borde det gå att skapa ett bra system för både arbetspendling och långväga resande.
Samtidigt meddelar SJ att trafikökningen på Dalarna är stor och man utvidgar sin trafik genom att förlänga den ordinarie tidtabellen i sommar och korta ner sommartidtabellen. Men järnvägsnätet utnyttjas inte som det skulle kunna göras.
Trevande försök har gjorts att återuppta trafiken på järnväg mellan Mora – Orsa och nu var det dags för Mora–Borlänge att få entimmes trafik. Men det blev inte så.

Botten på listan
Man kan fundera varför Dalarna med i grunden goda förutsättningar varje år utmärker sig negativt när statistiken om kollektivtrafiken i landet redovisas
Dalarna har sedan länge parkerat i botten av listan över Sveriges län när det gäller hur många som reser kollektivt.
I senaste redovisningen är bara Gotland bakom oss. Dalarna ligger även dåligt till vad gäller skattefinansiering av resandet, dvs hur stor andel av resan som betalas av skattemedel.  Även här ligger Dalarna ibland de sämsta. Det är klart att det finns ett samband med lågt resande och svag biljettfinansiering. Att bara höja priset går inte utan man måste få folk att resa mera kollektivt. Det är Dalarnas utmaning. Så vad kan vi förvänta oss från Region Dalarnas kollektivtrafiknämnd, Dalatrafik, Tåg i Bergslagen och SJ?

SJ och Tåg i Bergslagen i startgroparna
Låt oss titta på Dalabanan. Här har kommunerna i Dalarna med hjälp av EU bidrag rustat upp sina järnvägsstationer och gjort dem till fina små resecentra utifrån de förutsättningar som föreligger i respektive kommun.
Samtidigt har politikerna från alla partier år efter år önskat större satsningar på Dalabanan. Men Dalarnas ambition att snabbare nå Arlanda och Stockholm känns långt borta. Man har inte heller klarat av att skapa större arbetsmarknader i länet med järnvägen som bas. Dalarna fantastiska järnvägsnät utnyttjas ju inte som det skulle kunna göra.  Och när det nu äntligen kom ett förslag om timmestrafik på delen Mora – Borlänge så stoppades det kvart över tolv av Region Dalarna. Detta trots att både SJ och Tåg i Bergslagen låg i startgroparna.

Andra regioner kan
Andra regioner har utvecklat sitt resande på tåg och det är bara att titta på grannlänen Örebro och Gävleborg där ambitionen att öka tågpendlingen varit framgångsrik. Vill man titta lite vidare så kan man snegla på Region Skåne som drivit Trafikverket framför sig att bygga ut såväl mötesstationer samt öppnat nya pendlarstationer.

Behovet att pendla till jobb och studie ökar och då har järnvägen uppenbara fördelar. Det går att åka fort och bekvämt och med rätt utbyggnad har den hög kapacitet. Med trenden med sänkta hastigheter på våra vägar så blir den fördelen ännu tydligare. Och det finns goda förutsättningar att minska restiden på järnvägen medan vägsidan med eller utan elektrifiering ser ut att gå åt motsatt håll.

Dalarna håller på att bli frånåkt!