Klarar Dalarnas kommuner förvandla kris till utveckling?

Det är väl ingen längre som tvekar om att högkonjunkturen är på väg att ebba ut. Att det blir lite tuffare förutsättningar. Frågan är bara om det är detsamma som att samhället, företagen och vi alla ska slå av på takten, börja deppa och tappa visionerna och långsiktigheten? Förhoppningsvis inte – för då hamnar vi i det hemska D-ordet som ingen lågkonjunktur får hamna i. Depressionen.

Medan företag måste förhålla sig till att produkter och hela branscher kommer och går i en allt snabbare takt och privatpersoner kan förlora sina jobb så kvarstår i stort sett det offentliga uppdraget intakt i med- och motgång.

Historien har en förmåga att upprepa sig, särskilt för offentliga sektorn. Det görs samma saker om och om igen. Bra som dåliga. Just nu lanseras sparpaket i många dalakommuner. I många fall oundvikliga. Men parallellt behöver Dalarnas kommuner och region kanske inspireras av företagen Att i sparivern inte glömma det strategiska.

Företag kan bli framgångsrika genom att vara bra på att anpassa till framtidens behov, teknik och konsumtionsmönster. Gärna med en tydlig idé om vad man är bra på eller ska bli bäst på. I kombination med bra timing på nya investeringar kan oddsen för en ljus framtid bli goda.

Kan också kommuner fila på ”affärsidén” och göra investeringar vid bättre valda tillfällen? Troligen.

Grunden för alla dalakommuner är förstås bra välfärd och service, men därutöver är en konjunkturavmattning ett utmärkt tillfälle att vässa sin profil. Det kan handla om att både bejaka långsiktiga trender och ”slå mynt” av speciella kvalitéer och förutsättningar. Besöksnäring året runt? Universitet och forskning? Bäst på bostadsutbud och pendlingsmöjligheter? Dags att tillsammans fundera över vilka styrkeområden som finns. Att skapa en vision om framtiden, vad som ska känneteckna kommunen och vad den ska kunna erbjuda.

Oavsett om investeringarna ska fokusera på kärnuppdraget med förskolor, skolor och äldreboenden eller också bidra till att vässa profilen så är lågkonjunkturen även där en möjlighet! Ofta ska skolan, äldreboendet eller vägen skrivas av på många år. Behovet av investeringen och att få den till rätt pris borde alltså vara mycket viktigare än att låta sig stoppas av en konjunktursvacka. Svackan varar kanske i 2-3 år medan investeringen varar i 20-30 år. Här skulle dalakommunerna kunna tänka lite annorlunda. Investera i det som långsiktigt krävs, till ett lägre pris när man undviker överhettade perioder och dessutom bidra till att Dalarnas lokala konjunktursvängningar jämnas ut.

Det låter enkelt, men är förstås inte det. Men kanske kan vi kullor och masar ändå förmå varandra och våra företrädare att våga lite mer? Att sporra oss att det kommer bättre tider och att vi då ska ha förberett oss. För framtiden finns ju här i Dalarna och den är trots allt ganska ljus! Bara vi orkar se bortom dystra prognoser för den närmaste tiden.